bigcitylife

Elegi. Elegi med Lars Winnerbäck är en av de vackraste låtarna jag vet. I somras hade jag en period då jag lyssnade på låten om och om igen. Vissa låtar sätter jag på efter humör, en viss låt spelar jag när jag är ledsen, en när jag är glad och så vidare. Jag kopplar känslor till musik och har jätte svårt för att lyssna på lugna låtar när jag är glad eftersom det är de lugna låtarna jag spelar när jag inte känner mig på topp.

Elegi är en typiskt låt som jag spelar när jag mår bra, främst när jag är lugn. Lyssna på låten och ni fattar vad jag menar. Det är en typisk låt jag spelar när jag har en sån där harmonisk, lugn och bra känsla i kroppen. Då mina tankebanor är avstängda och jag lever i nuet. Vilket jag inte ofta gör. Jag har alltid en sån känsla när jag är på  mitt land. Jag associerar bara landet med lung. Det finns inget som heter stress där ute. Så varje gång jag åkte ut till landet i somras lyssnade jag på Elegi. När jag låg vid poolen, när jag gick kvällspromenader i illgröna foppatofflor och en knut mitt på huvudet. När jag helt enkelt bara va.

Jag har samma lyckliga känsla i kroppen nu, men är allt annat än lugn. Jag är allt och överallt. Därför kan jag inte spela Elegi. Om jag gjorde det skulle jag sakna att ligga och guppa i poolen på en badamadrass, på att gå min runda i skogen med illgröna foppatofflor och en ful knut på huvudet eller på att vara tom i tankebanorna. Att bara va.

Elegi.