bigcitylife

Jag och mina fina tjejor har för länge sedan dragit en slutsats om mig, och det är att allt händer just mig, på gott och ont alltså. De mest sjuka, störda och mest underbara sakerna händer mig.

På nästan varje utlandssemester har jag råkat ut för någonting. När jag var i Turkiet, blev jag så sjuk så att hela läkarpatrullen fick komma till hotellet och vaka över mig Året därpå i Mallorca tramapde jag på en stor glasbit i poolen, och fick åka till sjukhuset och sy. I tunisien strax innan vi skulle åka hem, snubblade jag, skrapa upp knät och fick besöka läkare. På Gran Canaria året därpå brände jag mig på en stor röd äcklig manet och brände min hud. I Grekland året därpå, hände det såklart någonting med min käft så vi fick åka till tandläkaren, det roliga var att vi då var på en pytteliten ö, som saknade både det ena och det andra. Sen har jag ju såklart haft läkarfria utlandsresor också, tills jag kom hit till New York dårå.

Ända sedan jag kom hit, för en vecka sen alltså har jag mer eller mindre inte känt mig helt okej. Men det var inte förrän igår som jag fick hög feber och som jag fick svårt att andas. Jag visste redan då att jag var tvungen att besöka läkare idag och att Spring Lake helt enkelt fick vänta. Så imorse ringde vi till närmsta läkare, och fick tid ganska direkt. Mamma och jag åker.

Typiskt sådär amerikanskt var det. Ni vet då det är ganska så litet och i väntrummet som också är litet sitter alla uppradade. Det sitter en tjej i receptionen och sen är det ett rum till där läkaren sitter, och det är han som kommer ut och ropar upp en. Sen matar han igenom hela väntrummet. Det är inte alls som vårdcentralen i Sverige. Typiskt amerikanskt, vilket iofs inte är så konstigt.

Iaf, han ropar upp mig och jag går in i hans rum. Han är stor som ett hus, kolsvart, och jag kan inte skymta ett leende så långt ögat kan nå. Jag berättar hur jag mår, och han börjar fråga alla möjliga sorts frågor. " När fick du din mens första gången" "När
fick du din mens senast?" "Du har väl inte vart med barn nån gång?" "Dricker du?" När jag ärligt svara JA på den frågan, såg han inte gladare ut. Antar att inte gillade svaret med tanke på att man inte får dricka här om man är under 21.

Sen bad han mig gå in i ett nytt rum, där han kollade andningen på mig. Efter han gjort det berättade han att min förkyldning börjat gå ner i lungorna och att jag börjat få lunginflammation. Vid det här laget var jag tvungen att ha min kära mamma vid mig, eftersom han nu börjat pilla med en massa sprutor och apparater. Och jag måste påpeka att han inte lört på mungiporna en fena. Sen sätter han igång en slags ångmaskin, och sätter in en stor gastub i käften på mig, bara så där. Jag är livrädd, men kan inte sluta skratta eftersom jag ser hur mamma viker sig av garv. Allt är och ser ju så komiskt ut.
- Breathe, säger han.
Jag andas in och ut för fullt genom tuben, och efter varje utandning kommer det ut ånga ur den stora maskinen. Mamma tar kort och och vi börjar skämta och skratta om det hela. Sen kommer han in på nytt och samtidigt som jag sitter där och andas som fan sprutar han in en massa näsdroppar i min nästa, även här utan förvarning. Sen öppnar han munnen och säger:
- I will give you a shot in your butt.
Jag kollar på mamma, som börjar skratta ännu mer. Jag frågar i panik om han måste ta den i röven på mig, och om det kommer göra ont. Han vänder på mig, ber mig dra upp mina shorts-ben lite och innan jag ens hunnit öppna munnen igen kastar han iprincip in sprutan i mig. Sen går han tyst ut. Mamma och jag dör av skratt.

Sen går vi in till hans kontor och han berättar att jag har luftrörskatarr och lunginflammation. Han skriver ut massa medicin, och precis när vi ska gå mjuknar han upp och börjar skratta. Antar att han inte heller kunde stå emot min panikslagna min jag haft under hela läkarbesöket. Han va faktiskt lite go den där filuren.

Så där, om ni orkat läsa har ni iaf fått höra om min förmiddag.