Karin Jonsson
När jag tänker på min Karin pluppar det upp så fina minnen. Ofta tänker jag på landet när jag tänker på henne, eftersom hon växte upp där jag har min sommarstuga, lekte vi varje sommar när vi var små. När vi blev äldre kom vi bara närmre och närmre varandra, och jag ser henne inte som min kusin, mer som en syster och en alldeles underbar vän. Imorse tänkte jag på henne. Jag tänkte på tisdagen innan jag flytta. Släkten samlades på landet som varje sommar, och fiskade kräftor tillsammans, och jag blir barn på nytt eftersom vi kört på den här traditionen så länge jag bara kan minnas. Men den här gången var det lite speciellt. Jag visste att jag inte skulle få spendera resten av sommaren på landet med Karin, utan att jag faktiskt skulle åka om bara en vecka. Idag tänker jag på den tisdagen, på att fiska kräftor på landet, som det var förr. Men nog var det som det alltid har varit den tisdagen ändå. Karin och jag vittjar kräftburar på en åker en sen sommarkväll på landet. Jag saknar det och dig idag hjärtat.