bigcitylife

Hedvig kom hit förra fredagen. Det kändes som om jag var ett litet barn på julafton när jag stod i hissen på väg upp till lägenheten för att träffa henne. Pirr i magen och en enorm kärlekskänsla i magen. Kändes så skönt att få krama om henne. Det går liksom inte att bara höra någon i telefon..

När jag har gått i skolan har hon gjort allt mellan himmel och jord och när jag inte har haft plugg har jag myst och hängt med Peddan.

Eftersom jag känt henne sen blöjan, blir det lätt smågnäbb när vi har vart på varann för länge tsss. Men kom precis in genom dörren efter vårat andra hejdå nere på gatan. Jag får rysningar när jag tänker på när jag sa hejdå till henne i somras, det var så hemskt. Faan vad jag hatar farväl. Det var jobbigt den här gången också. Jag sa åt mig själv att inte gråta men det gick åt helvete.

Vi har haft en underbar dag. Pratade minnen i höstsolen. Nu återstår det att se när jag får se henne igen, usch vad jag hatar att inte veta något om framtiden.

Love you och tack för en underbar vecka!

Lussan och jag är ensamma ikväll, så vi lyxar med restaurang och sen ENSAM MAMMA SÖKER. Som jag längtat!

I veckan börjar jag min stenhårda träning. Nu jävlar!