bigcitylife

Precis hemkommen från gymmet. Det tog emot att gå ner dit idag, men duktig som jag är tog jag tummen ur röven och drog mig mig ner. När jag väl satte igång med att springa flöt det på som bara den. Jag sa till mig själv att jag skulle satsa på att springa en timme eftersom det kändes så otroligt lätt idag. Efter en halvtimme förstördes allt. Två killar kommer upp till avdelningen med rullbanden, alltså där jag står. Det finns huuuur många lediga rullband som helst, men dem väljer att dela på sig och ta ett rulband var bredvid mig. Framför oss finns det speglar så jag ser tydligt hur dem böjer sig åt mitt håll för att se vilken nivå jag har inställt. Dem ställer in samma nivå som mig och vi alla tre löper lika snabbt.

Jag som redan har sprungit en halvtimme svettas som en gris och känner hur jag sakta men säkert börjar bli trött. Men eftersom dem jävlas med mig vill jag ju såklart inte sluta springa. Ena killen sneglar mot den andra och båda två ökar farten samtiditgt som de trycker på en knapp som ger bandet en lutning. Dem är löjligt nöjda över att dem inte flåsar lika mycket som vad jag gör. Inte så konstigt med tanke på att jag nu är upp i 45 min och dem i 15. Dem fortsätter glo och flinar sådär löjligt. Jag ökar till deras hastighet och ställer in samma lutning. Och så där håller det på. Efter ett bra tag ger ena killen upp. Jag tänker såklart inte förlora, men efter ännu ett tag är min kropp helt död. Jag stänger av maskinen, håller inne mitt flås, dricker lite vatten och ger "vinnaren" en sur blick.

I hissen viker sig benen.

Sådär har jag det på mitt gym minsann medan Malin har en massa trevliga Guy-killar att umgås med.