bigcitylife

Ibland fattar jag inte att jag är så öppen på min blogg. Riktigt dumt egentligen, skriver som om det vore min dagbok. Men jag vet att de flesta av de som läser är mina bästa vänner, och jag vill att de ska veta allt.

I natt har jag haft en sömnlös natt. Jag orkar inte längre prata om vad som händer utan har skrivit ner alla mina känslor i min dagbok. Det finns inget så bra som att skriva ner sina känslor på ett papper. Jag pratar inte mycket om P för mina vänner här, eller hur jag känner för honom. Jag pratar sällan om mina känslor här faktiskt. Men mitt hjärta mår inte helt bra idag. Jag vet inte riktigt hur jag tror att ett distansförhållande ska fungera. Att jag innerst inne vet att det nästan är omöjligt gör att det suger till lite obehagligt i magen på mig. Jag tycker inte om att tänka, vad som skulle ha hänt mellan oss om vi hade vart i samma land. Ingen kan svara på den frågan åt mig och det suger så jävla hårt.

För några veckor sen berättade jag exakt datum när jag skulle åka hem. Jag trodde inte han skulle ta det så hårt. Hade hoppats på att han var redo att kämpa, för jag kommer ju trots allt tillbaka hit. Detta kommer alltid vara mitt andra hem. Frågan är när. Jag var rädd att han skulle börja ta avstånd från mig för att förbereda sitt hjärta på vad som kommer hända. Det är precis vad han gör, och efter ett långt mail från i natt gör det fruktansvärt ont.

Jag kommer alltid hata kärlek på något sätt.