Nightmare..
Shit vad jag njuter av NYC nu när jag är ledig och temp står över 25 hela tiden. Varje dag göra jag något som får mitt hjärta att slå lite snabbare. Även fast jag nu bara har rättskunskapen, kan jag ändå inte slappna av. Det trycker över bröstet och värken i magen vill inte försvinna. Jag antar att det är ångesten jag känner inför Sverige sommar.
Jag kan inte längre gå floden här i Hoboken utan att tårarna börjar rinna. Att ha skyline famför mig samtidigt som jag går i min älskade stad får mig att gråta.
Jag har drömt hemska drömmar flera dagar i rad nu. Jag mår dåligt över att mardrömmarna handlar om Linköping och Sverige. Jag drömmer om att komma hem till människor som fortfarande är mellanmjölk, till min hemstad, eller till Kindagatan. Jag har aldrig haft sådan ångest som jag har nu över att kommer hem till en liten stad jag en gång älskade.
Hur i helvete ska detta gå.