bigcitylife

Jag är D Ö D idag. Helt slut efter igår. Så idag ska jag ta med mig en bra bok och något gott och gå upp till poolen och bara ta det lugnt. Ska också ta en fika över skype med Lovisa.

Gårdagen var fantastisk. Gick upp tidigt, åt lång frukost, åkte in till Manhattan med Lussan och blev lite galen på allt jag ville shoppa men som jag inte kommer göra. Jag måste lära mig att spara. Ska bara köpa ett par skor jag såg. Sen så. Gick in på Juicy affären igen och vem är grym om inte jag?! jag kom inte ut med enbart ett leende denna gång. KACHING. Sen gick vi till ett cafe som heter Fika, det är svenskt. Så det blev lite varmt om hjärtat när allt stod på svenska.

Sen blev det att stressa. Ta tunnebanan hem, sminka om sig, sätta på sig klänning och klackar (äntligen!) och åka in till Manhattan igen. Träffade upp 6 helt underbara tjejer. Alla jobbade som au pair, de var svenskar och i min ålder och verkligen goa. Spenderade kvällen med dem och jag måste säga att vara inne på Manhattan på natten är nästan underbarare än att vara där under dagtid. Genade genom Times Square på väg till Pathen eftersom det är folk där 24/7.

Köpte nya örhängen i allafall. Gillar dem.



Big love. / Emma

Jag är dödstrött och överdrivet glad. Hela dygnet har varit en dröm.

Imorgon hörs vi.

Sov gott Sverige.

Big love. // Emma

Elegi. Elegi med Lars Winnerbäck är en av de vackraste låtarna jag vet. I somras hade jag en period då jag lyssnade på låten om och om igen. Vissa låtar sätter jag på efter humör, en viss låt spelar jag när jag är ledsen, en när jag är glad och så vidare. Jag kopplar känslor till musik och har jätte svårt för att lyssna på lugna låtar när jag är glad eftersom det är de lugna låtarna jag spelar när jag inte känner mig på topp.

Elegi är en typiskt låt som jag spelar när jag mår bra, främst när jag är lugn. Lyssna på låten och ni fattar vad jag menar. Det är en typisk låt jag spelar när jag har en sån där harmonisk, lugn och bra känsla i kroppen. Då mina tankebanor är avstängda och jag lever i nuet. Vilket jag inte ofta gör. Jag har alltid en sån känsla när jag är på  mitt land. Jag associerar bara landet med lung. Det finns inget som heter stress där ute. Så varje gång jag åkte ut till landet i somras lyssnade jag på Elegi. När jag låg vid poolen, när jag gick kvällspromenader i illgröna foppatofflor och en knut mitt på huvudet. När jag helt enkelt bara va.

Jag har samma lyckliga känsla i kroppen nu, men är allt annat än lugn. Jag är allt och överallt. Därför kan jag inte spela Elegi. Om jag gjorde det skulle jag sakna att ligga och guppa i poolen på en badamadrass, på att gå min runda i skogen med illgröna foppatofflor och en ful knut på huvudet eller på att vara tom i tankebanorna. Att bara va.

Elegi.

Dagen har börjat riktigt riktigt bra. Blå himmel, sol och 28 grader. Började den med att skypa med Hedvig i en timme. Tog igen lite snack och pratade om när hon kommer hit. Ska bli så jäkla kul att hon kommer redan om cirka två månader. Längtar tills jag hämtar henne på flygplatsen och äntligen får krama om henne. Sen tog jag på min träningskläderna för en riktig powerwalk-runda vid strandpromenaden. Kom hem och prata med Lovisa i telefonen, snacka om en bra morgon.

Nu ska jag tagga ner och käka, för att sen åka till upper east side.

Jag köpte två par skor i Montreal. Dessa är mina absoluta favoriter.  Waaaahhh jag blir så glad när jag tänker på att dom är mina. Dom är ju faan olagligt snygga. Ska inviga dom i eftermiddag!




Big love. /Emma

Hela dagen har mer eller mindre bestått av att åka bil. Från Montreal till New York. Det tog tid, men det gick, typ.. Först gick ena hörluren till min Ipod sönder, efter två timmar gick den andra sönder, och efter tre tog även batteriet slut. Sen blev jag uttråkad och var tvungen att stanna på en mack för att köpa på mig en massa Twizzlers, som är ett typiskt amerikanskt godis som jag fastnat för. Sen stannade vi  på Donken också... Inge bra... Men nu när jag är hemma ska jag  vara nyttig...

Har precis läst Malins blogg. Jag grät. Hon var hemma i Sverige igår och tjejerna överasskade henne i Vimarka. Jag skulle ha gjort vad som helst för att få vara med just dem just igår kväll. Vad som helst. Jag kommer dö av lycka när Malin och Lovisa kommer hit ivår.

Nu är jag helt lugn i kroppen, har en riktigt bra känsla i den. Det är helt klart ute, och Manhattan är vackert upplyst framför mig. Det är ganska sjukt att jag blir så lugn av att vara mitt i smeten, av att sitta i bilen och åka längs floden, med frihetsgudinnan och Manhattan bredvid sig. Att känna ett sådant lugn för en stad som är allt annat än lugn. Det gillar jag.

Så fort jag kom hem bytte jag om till träningskläder och sprang ner till gymmet. Ställde mig på rullbandet och sprang. Det var längesen det kändes så lätt, dem första 30 minuterna var så lätta att jag nästan undrade vad som var fel. Gick av bandet när benen nästan vek sig, och när håret var mer blött än torrt. Nu är jag igång, och det känns så jävla bra.

Bilderna nedan visar den underbara frukosten jag åt i morse. Jag fattar nästan inte hur något kan vara så gott.




Godnatt Sverige. Big love. / Emma

Idag har jag sprungit i affärer i Montreal, och det är synd att det finns så jäkla mycket snyggt, det går inte att inte köpa. Jag har nog blivit kär i sisådär 1000 skor på några timmar. Sen att Steve Madden har en stor affär med hans kollektioner här gör ju inte saken bättre. Ska fasen ta kort på allt snyggt jag såg idag.. Men jag har varit skapligt duktig och köpt behövliga saker. Som till skolan. Det har nog aldrig hänt att jag köpt så mycket "fin-i-kanten-kläder". Men jag gör det på mitt vis, och kör på balla skjortor och byxor som sitter tight och fint över götten. Sen lite pumps och en hästsvans på det och jag är ready to go. Ha Ha..

Eftersom jag inte tagit några kort här i Montreal, då jag inte gjort något annat än att springa ut och in i affärer, så kommer istället lite bilder från Lovisas och min galna kväll i Stockholm helgen innan jag åkte. Ska försöka lägga in en video lite senare från samma helg. Den är sjuk.





Big love. / Emma

Nu ska jag byta om och powerwalka runt sjön. Det är så harmoniskt och lugnt här att jag får lite för mycket tid åt att tänka på annat. Typ att jag går igenom mina känslor en miljon gånger och det är ändå lika rörigt i huvudet femte som första gången jag drar dem för mig själv. Gud så skönt det vore om jag kunde trycka på en off-knapp och bara försöka vara lite tom i huvudet. Vissa tankar och känslor är ändå meningslösa här borta.

Meeen min kropp har iallafall taggat ner här i Lake Plasid, och det känns skönt att veta att man är fulladdad tills jag kommer hem igen. Sen är frågan om det blir utgång på Manhattan nu i helgen?.. Sen så blir jag glad i magen när jag ser på väderrapporten att det ska bli 35 grader soool i NYC när vi kommer hem. Gissa vem som kommer spendera en jävla tid vid poolen?!

Pussochkram. // Emma

Louise har drömt så jävla massa kul i natt, och man kunde prata med henne i hennes dröm. Hon grät lite, skrek lite, och vråla lite då och då, och varje gång man sa jaaaa lilla gumman så svarade hon och grät. Sen vaknade hon och väckte mig och frågade mig om jag hört att hon hade drömt, såklart jag hade liksom.

- Emma!! jag drömde att jag fick små röda pluppar på huden som sen växte och blev stora som korvar, dem växte både inifrån och ut på min kropp. Sen kom mamma in i rummet och såg korvarna och bah: men Louise dina röda pluppar har ju blivit bättre, du är ju nästan frisk ju! Men då skrek jag - DET HAR JU FÖR FAN BLIVIT SÄMRE. Aee fy vad läskigt det var. Godnatt Emma.

Vet inte ens om hon var fullt vaken när hon drog historien, men herregud så kul det var.

Idag är det sjukt fint väder, och  jag vill ut. Så nu ska jag ta och köpa frukost på Starbucks med lillfisen. Sen blir det mys på hög nivå.



Big love. / Emma

... för vipps så är vi sambos i huvudstaden...

Skypade med Mallan i nära två timmar igår kväll. Så underbart att få se och höra henne. Jag saknar henne massor. Fan vad jag älskar dig.

När jag tänker på min Karin pluppar det upp så fina minnen. Ofta tänker jag på landet när jag tänker på henne, eftersom hon växte upp där jag har min sommarstuga, lekte vi varje sommar när vi var små. När vi blev äldre kom vi bara närmre och närmre varandra, och jag ser henne inte som min kusin, mer som en syster och en alldeles underbar vän. Imorse tänkte jag på henne. Jag tänkte på tisdagen innan jag flytta. Släkten samlades på landet som varje sommar, och fiskade kräftor tillsammans, och jag blir barn på nytt eftersom vi kört på den här traditionen så länge jag bara kan minnas. Men den här gången var det lite speciellt. Jag visste att jag inte skulle få spendera resten av sommaren på landet med Karin, utan att jag faktiskt skulle åka om bara en vecka. Idag tänker jag på den tisdagen, på att fiska kräftor på landet, som det var förr. Men nog var det som det alltid har varit den tisdagen ändå. Karin och jag vittjar kräftburar på en åker en sen sommarkväll på landet. Jag saknar det och dig idag hjärtat.

/ E

Det är helt galet att man kan hitta en strand som denna, bara en timme från Manhattan. Här har vi spenderat hela dagen, och det har vart heeelt lovely. Ikväll är jag sugen på att hitta på nåt, blir nog bio. Vädret gör att man inte vill vara inne en sekund, bio är ju iofs inomhus men det räknas inte. Sen så har jag fått ett jobbigt fast lite roligt pirrigt sug i magen nu, eftersom det verkligen börjar hända grejer, roliga saker alltså. Men det händer så mycket  på en gång och allt är så nytt att det nästan blir jobbigt haha. Imorrn ska jag in till stan och fika med en tjej som bott här ett tag, lite pirr i magen ändå. Aveda snart, STORT PIRR i magen..

Största pirret på länge kommer bli på söndag, då Lussan och jag ska på en grej. Jag lovar uppis om det då!







Big love. / Emma

Det kan mina närmsta vänner bekräfta att jag alltid gör. Det är INTE bra!

Skulle svara på ett jävligt bra och överasskande mail jag fick precis. Nästa gång ska jag läsa igenom mitt svar innan jag trycker på skicka, så det inte blir som det blev nu. Min första mening i mailet upptäckte jag förskräckt ser ut såhär:

Hej!

Det var ju kuk att höra!

Herregud vad dum i huvudet man får vara. Ni fattar att det var KUL det skulle stå vaa..

Strandpromenaden ner till tunnelbanan här i Hoboken är riktigt vacker. Imorse kände jag mig för första gången amerikansk. Powerwalka till tunnelbanan, mötte upp lussan på Manhattan, och fortsatte, UTAN att gå vilse. Nu blir man irriterad på alla turister som ständigt står i vägen.




Big love. / Emma

Fan vilken underbar dag. Det är 30 grader sol här, och bruttan och jag har spenderat hela dagen i Soho, vääärldens mysigaste område. Perfekt att skolan är där. Hälsade för övrigt på, gaaah klump i magen. Imorgon ska vi till kusten och bada, ska bli ännu varmare då.

Innan jag flyttade hit ville jag bort från Linköing för en helg bara. Göra något riktigt galet, en helg som jag helt enkelt skulle kunna leva på länge, en minnesvärd helg som skulle hänga med mig till NY. Lovisa hängde med mig till Stockholm, den sista helgen jag hade kvar i Sverige, och vi gjorde helgen till en av de bästa dagarna i mitt liv.  Att det var med just dig jag spenderade dessa dagar med gjorde det hela inte sämre direkt.

Jag lovar att lägga upp bilderna och berätta om helgen när jag har mer tid.

Jag älskar dig. Jag lever fortfarande på dessa dagar..


 

Sprutan i röven gav effekt ;) Jag mår redan bättre efter att äntligen fått börja äta antibiotika. Läkarbesöket imorse och att jag blev så sjuk när jag precis flyttat hit har blivit ett nytt skämt här i familjen, och jag kan faktiskt inte sluta skratta när jag tänker på imorse. Malin och Befrin! Jag faktiskt tänkte på er när jag skrev ner allt, eftersom vi har en sån där knashumor. Visste ni skulle gilla min historia. Jag påminner lite om en pensionär nu säger de. Den första bilden är lite av den medicin som farbror doktorn srkev ut, och det är inte ens allt. Hahaha jag tycker fan det är så jävla typiskt mig att det inte blir annat än roligt.

Men eftersom jag snabbt pigga på mig efter att ha börjat på min kur, följde jag med Lussan upp till poolen. Låg och läste, njöt, tog det lugnt som tusan. Det gjorde inte Lussan, hon stekte i olja i solen och bada som bara den. Men jag är på:t snart igen så. Och Spring Lake blir förmodligen på fredag istället, då jävlar är jag på G. Sen i helgen ska jag ta en fika med en svensk tjej inne i Bryant Park eller nåt. Ska bli kul att äntligen få knyta lite kontakter.

Lussan och jag är ensamma ikväll. Hon skypar för fullt och jag vill faaan också skypa med varenda en av mina tjejor där hemma, TJEJER, NUU! Senare ikväll blir det Washington Street, gatan här bredvid som påminner om ågatan, men som kanske är två kilometer lång. Här finns massor av mysiga restauranger och barer.



Big love. / Emms

Jag och mina fina tjejor har för länge sedan dragit en slutsats om mig, och det är att allt händer just mig, på gott och ont alltså. De mest sjuka, störda och mest underbara sakerna händer mig.

På nästan varje utlandssemester har jag råkat ut för någonting. När jag var i Turkiet, blev jag så sjuk så att hela läkarpatrullen fick komma till hotellet och vaka över mig Året därpå i Mallorca tramapde jag på en stor glasbit i poolen, och fick åka till sjukhuset och sy. I tunisien strax innan vi skulle åka hem, snubblade jag, skrapa upp knät och fick besöka läkare. På Gran Canaria året därpå brände jag mig på en stor röd äcklig manet och brände min hud. I Grekland året därpå, hände det såklart någonting med min käft så vi fick åka till tandläkaren, det roliga var att vi då var på en pytteliten ö, som saknade både det ena och det andra. Sen har jag ju såklart haft läkarfria utlandsresor också, tills jag kom hit till New York dårå.

Ända sedan jag kom hit, för en vecka sen alltså har jag mer eller mindre inte känt mig helt okej. Men det var inte förrän igår som jag fick hög feber och som jag fick svårt att andas. Jag visste redan då att jag var tvungen att besöka läkare idag och att Spring Lake helt enkelt fick vänta. Så imorse ringde vi till närmsta läkare, och fick tid ganska direkt. Mamma och jag åker.

Typiskt sådär amerikanskt var det. Ni vet då det är ganska så litet och i väntrummet som också är litet sitter alla uppradade. Det sitter en tjej i receptionen och sen är det ett rum till där läkaren sitter, och det är han som kommer ut och ropar upp en. Sen matar han igenom hela väntrummet. Det är inte alls som vårdcentralen i Sverige. Typiskt amerikanskt, vilket iofs inte är så konstigt.

Iaf, han ropar upp mig och jag går in i hans rum. Han är stor som ett hus, kolsvart, och jag kan inte skymta ett leende så långt ögat kan nå. Jag berättar hur jag mår, och han börjar fråga alla möjliga sorts frågor. " När fick du din mens första gången" "När
fick du din mens senast?" "Du har väl inte vart med barn nån gång?" "Dricker du?" När jag ärligt svara JA på den frågan, såg han inte gladare ut. Antar att inte gillade svaret med tanke på att man inte får dricka här om man är under 21.

Sen bad han mig gå in i ett nytt rum, där han kollade andningen på mig. Efter han gjort det berättade han att min förkyldning börjat gå ner i lungorna och att jag börjat få lunginflammation. Vid det här laget var jag tvungen att ha min kära mamma vid mig, eftersom han nu börjat pilla med en massa sprutor och apparater. Och jag måste påpeka att han inte lört på mungiporna en fena. Sen sätter han igång en slags ångmaskin, och sätter in en stor gastub i käften på mig, bara så där. Jag är livrädd, men kan inte sluta skratta eftersom jag ser hur mamma viker sig av garv. Allt är och ser ju så komiskt ut.
- Breathe, säger han.
Jag andas in och ut för fullt genom tuben, och efter varje utandning kommer det ut ånga ur den stora maskinen. Mamma tar kort och och vi börjar skämta och skratta om det hela. Sen kommer han in på nytt och samtidigt som jag sitter där och andas som fan sprutar han in en massa näsdroppar i min nästa, även här utan förvarning. Sen öppnar han munnen och säger:
- I will give you a shot in your butt.
Jag kollar på mamma, som börjar skratta ännu mer. Jag frågar i panik om han måste ta den i röven på mig, och om det kommer göra ont. Han vänder på mig, ber mig dra upp mina shorts-ben lite och innan jag ens hunnit öppna munnen igen kastar han iprincip in sprutan i mig. Sen går han tyst ut. Mamma och jag dör av skratt.

Sen går vi in till hans kontor och han berättar att jag har luftrörskatarr och lunginflammation. Han skriver ut massa medicin, och precis när vi ska gå mjuknar han upp och börjar skratta. Antar att han inte heller kunde stå emot min panikslagna min jag haft under hela läkarbesöket. Han va faktiskt lite go den där filuren.

Så där, om ni orkat läsa har ni iaf fått höra om min förmiddag.

Är det bara jag som har granskat bilden för länge och då upptäckt mer skoj, men ser det inte lite ut som om Lussan har en snopp på den beskärade bilden?...

Varje gång jag öppar kylen kan jag inte låta bli att garva tills tårarna nästan kommer. Eftersom mamma har bott här ett år själv har hon satt upp lite bilder på mig och lussan lite här och där, så som föräldrar gör helt enkelt. Det roliga är att mamma verkligen valt de mest komiska bilderna man kan tänka sig.

Bilden nedan sitter alltså på kylen. Den är från en utlandssemester, en båtutflykt i Turkiet. Louise är sex och jag är nio. Både Lussan och jag kan garva sönder oss åt bilden, jag menar, kolla bara på hennes mage! Hur jävla roligt är det inte?? Hahahahahah jag dör lite varje gång faktiskt..

Myskvällen igår gjorde susen. Lussan och jag trängde ihop oss under en massa täcken och såg på Glamourama, avsnitt efter avsnitt. Idag mår jag bättre, det är endast hostan som är kvar. Idag är det kvavt som fan och lite disigt, men jag har lite ärenden att göra inne på Manhattan, så det passar bra.



Big love. / Emma

Ni vet att jag tänker på er där hemma varje dag, plus Malleballebuppen och BabyJulia som inte är med på kortet. Jag har så mycket redan jag vill visa er. Kom och hälsa påååå mig!!! Miss u!

Jag trodde jag skulle klippa mig hos mammas frisör Mirjam, hon är tydligen grym. Hon jobbar tsms med en kille som heter Omar, han kommer från Peru. Han klippte mig, och vad ska jag säga? Omar är hårklipparnas Gud. På fredag åker han till Peru i några månader, men han kommer hem i November och det tackar jag gudarna för.

Haha det är komiskt. Det var säkert tre år sen jag mådde som jag gör nu. Min kroppstemperatur påminner lite om karusellen Balder, upp och ner. Jag vaknar mitt i natten och får stänga av Ac:n, eftersom kroppen brinner av hetta, sen vaknar jag igen av att kroppen fryser och så håller det på. Vilket resulterar i minimal sömn. Men jag hade ändå en underbar dag på upper east igår. Det blev en hel dagsutflykt för mig och Lussan, eftersom allt tar en himla tid när man inte hittar. Jag trodde jag hade lite koll, men det hade jag inte, det hade Louise. Hon är grym på att hitta. Sen spenderade jag nästan 4 timmar i frisörstolen eftersom min frisör lekte som bara den med mitt hår. Jag tror nog han sa minst 100 gånger hur långt tjockt och vacker håret var. Jag har aldrig blivit så nöjd över en klippning som jag blev igår, hans fingrar var magiska.

När jag kom hem fick jag frossa och sängen blev min kompis under kvällen. Idag är det söndag och jag måste lyda min kropp att ta det lugnt. De andra ska in till central park, och jag är ju inte alls avundsjuk.



I den närmsta lägenheten högst upp boooor vi



Big love. / E

Idag skiner staden. Det är klar luft, blå himmel,sol, och 30 grader. Jag har feber, ser ut som ett skabbvrak, och kan varken prata eller andas, och så fort jag lyfter ett finger hostar jag sönder mig själv. Hur mycket jag än vill ut och ränna eller lägga mig vid poolen säger kroppen ifrån. Så det blir att kurera sig tills frisörtiden närmar sig. Jag kan verkligen inte missa den, är i beroende av lite klipp och färg. Så om några timmar hasar jag mig uppåt mot upper east.. Ska man vara fin får man lida pin huh...

Vet ni? Det är nästan kul att diska nuförtiden, eftersom utsikten från köksfönstret kan vara bland det vackraste jag någonsin sett.



Big love. / Emms

Jag visste det. Precis innan flytten kände jag att en förkyldning var på G, men jag bestämde mig för att verkligen inte bli sjuk. Det passade verkligen inte. Varje dag innan flytten var det ngt som behövdes göras, spendera tid med kompisar, säga hejdå, packa, åka fram och tillbaka till landet etc. Lovisa och jag bestämde oss för att göra min sista helg i Sverige extra minnesvärd, så vi bokade spontanresa upp till Sthlm lör-sön, och jag visste vad som väntade mig där så jag fick ju absolut inte bli sjuk. Den helgen var för övrigt en av de roligaste helgerna någonsin..

Men nu klarar inte min kropp längre av att hålla förkyldningen borta. Vaknade upp av frossa och halsont och varje kroppsdel gjorde ont. Typiskt mig att inte ligga kvar i sängen och bli frisk. Nejdå, Lussan och jag hade lust med Times Square och så blev det. Ett ställe jag verkligen får sug i magen av att va på. Men det är en riktig turistfälla så det är inte så passande att gå runt som ett hostande lik där. Det kanske är mindre folk där imorgon eftersom jag lär ha smittat ner en del??


Innan jag flyttade hit tänkte jag alltid på alla roliga kläder jag skulle ha här borta. I Sverige älskar man tydligen att glo sönder sig på de som har lite speciella kläder på sig, eller rättare sagt de som faktiskt klär sig efter modet. Men här gör dom inte det. Inte på samma sätt iaf, men jag trodde faktiskt inte folk skulle kolla så mycket som dom faktiskt gör. Louise och jag sticker verkligen ut när vi går på gatorna på Manhattan. Folk kommer fram och ger komplimanger, säger att dom blir distraherade av vårt vackra hår, ber oss skicka in bilder till agenturer, tjejer skrattar för de tycker det ser slampigt ut när man kommer med en transparent skjorta, och äldre gubbar slår oss på röven med sina portoföljer på väg hem från jobbet, JA det hände faktiskt. För att folk skulle glo lite mer tog jag på mig mina hula-hula shorts, skitkul faktiskt!



Big love. / Emms

Min älskade vänner, jag orkar inte bry mig mer och design och shit, jag vet hur mycket ni vill att jag ska börja blogga så nu jävlar ska det bli så också. Jag har så mycket att berätta att jag inte riktigt vet vart jag ska börja..

Till och börja med kan jag berätta lite smått om vad jag gör och vart jag är ifall det är ngn där ute som jag inte känner eller som inte riktigt hängt med i svängarna. För tre dagar sen flyttade jag till New York från Sverige. Det känns alltid lika sjukt när jag skriver eller säger det, och fast jag är här har jag ännu inte fattat det. Min mamma blev erbjuden jobb här för kanske två år sen, hon tackade ja och flyttade hit i september förra året. Eftersom jag ville gå klart gymnasiet och min lillasyster högstadiet beslutade vi för att komma efter. Jag har alltid trott att den dagen då jag verkligen skulle lämna allt och alla för ett tag inte skulle komma. Jag tänkte att jag dör nog innan den 10:e augusti, men icke.

Jag stormtrivs här. Pulsen, folket, shoppingen,  och allt det extrema med staden passar mig perfekt. Det enda som fattas är såklart mina vänner från Sverige. Jag älskar er.


1: Utsikten från vardagsrummet kvällstid
2: Uteterassen med utsikt över Manhattan
3: Underbar utsikt
4: Poolen








Big love. // Emms