Nu kör vi.
Hur kan man vara så förväntansfull, så pirrig, så glad och så förbannat jäkla skräckslagen på samma gång över hur framtiden kommer ser ut. Året i New York var mitt första riktigta kapitel. Nu börjar nästa. Mitt störtsa mål är att inkludera staden så mycket som möjligt i mitt andra kapitel också. Jag har sagt till mig själv att jag ska göra min utlandstermin, min master och spendera mina lov där. Hemma. Jag börjar med delmål, så går det lättare att nå de stora målen. För det är tamigtusan inte gratis att åka dit, och nästa vecka blir jag nolla på nytt. Lever jag kanske i drömmarnas värld, med på tok för höga förväntningar på framtiden? för orealistiska mål? Jag intalar mig NEJ tills jag når målen. Jag ska hjärntvätta mig själv. Allt går ju faktiskt bara man vill.
Som en god vän sa till mig:
Obstacles are those frightful things you see when you take your eyes off your goal.
Fan vad häftigt det är att jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv egentligen.
och man kan inte vara mer peppad på plugget än vad jag är nu.